Inga-Lill Lellky

min coola mamma på "Manhattan"

Att
vara smakråd går "runt" och är en tradition i min familj. Jag är smakråd till min mamma och min dotter är smakråd till mig.

Visst är det så att jag ofta vet vad jag vill ha eller köpa men jag behöver "stämma av" liksom.
Är det kvinnligt?

Eller?

Själva inköpet föregås av en process.

Jag ringer mamma och vi pratar runt vad hon ska köpa. Denna gången var det en ny handväska så då handlade det om vilken typ av väska, i vilka sammanhang ska den passa in, ska den ersätta en gammal eller är det ett nytt behov, vilken färg och vad får den kosta. Jag funderar på vart vi ska gå sen när det är klart bokar vi en dag/tid när vi ska ses och var.
Vad sägs om denna? Snygg va? en Esprit.

Carpe Diem!