"Att du vågar" , säger Omar

fotot har jag fått från min kära vän Gunilla i Falsterbo, sommaren 2009

"Att

du vågar ha sex (6!) veckors semester" sa Omar, min stylist, till mig igår när jag var där för att fixa frisyren inför jobbet på måndag.
Ja, nu har jag sista semesterveckan och ska jag utvärdera något redan nu så kan jag konstera att jag har kommit en bra bit på väg, att leva efter mitt motto.

Min plan för min semester i år har varit att inte ha en plan.
Att testa på riktigt att leva efter mitt eget motto "carpe diem - fånga dagen" alltså att leva här och nu och ta dagen som den kommer. Vakna och känna efter - vad vill jag med den här dagen.

"Varför säger du så", frågar jag Omar.
"Blir du inte rastlös", blev snabbt hans nästa fråga.
"Jo visst har jag varit rastlös, massor av gånger" svarade jag.

Det är ju så mycket enkelare att bara ta fram almanackan och boka in nåt, men nix då har jag satt mig i soffan eller på balkogen och tvingat mig att sitta stilla och bara vara.

Emellanåt kom också ångesten krypande och tankar om meningen med livet och vad jag borde göra och inte skulle ha gjort och så vidare. Här måste jag bekänna att utan min "livlina" - min kära mamma som orkar lyssna på mig - i timmar hade det varit ännu svårare.

Men vilken payoff!
En sorts inre styrka blir kvar när timmarna har gått och jag har vågat stanna upp. Svårt att uttrycka men jag jag ska ta mig en funderare på hur jag ska förmedla det här tydligare. Jag kommer tillbaka till ämnet när jag jobbat en vecka eller två.

Testa - om du vågar, börja med en dag kanske.

Carpe Diem!