tisdag 22 april 2014

över 1 000

Kl. 9.25

Jag har skrivit över 1 000 blogginlägg här sedan starten 2009 med varierad frekvens.
Sedan augusti 2012 har jag i princip bloggat dagligen och ibland mer än en gång per dag.

Allt började 2009 med syfte att skapa underlag till en bok utifrån mina dagboksanteckningar som jag skrev under tiden min man var sjuk i cancer. I oktober 2001 fick han sin dödsdom med orden: "lever du över julen så ..." men han överlevde både julen och hela sommaren och dog först i augusti.

Det var under den perioden jag började skriva som intensivast. Jag skrev av mig allt som hände i våra liv. Även mina så kallade förbjudna tankar. Usch... så mycket som snurrade runt i mitt huvud. Jag minns precis hur det var och och hur maktlös jag kände mig som anhörig till cancerdrabbad. Cancerdrabbad, herregud så overkligt begrepp.

Han tappade allt hår, han blev mager och ful och jag kände inte igen min man längre. Ful, ja det skrev jag om i dagboken men fy vilken ångest jag hade då.

Någon bok har det ännu inte blivit utan det blev nätverket Cancerkompisar, helt min dotters idé och förtjänst, i stället där vi hjälper andra att hitta "sin Gertrud".

Men så sitter jag här hemma idag och funderar på mitt bloggande och om jag ska skriva den där boken ändå? Men vem vill väl läsa en gammal story. Jag får fundera vidare och se vad som kommer till mig.

GÖR en bra dag!

Bokmanuset heter "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW"
och det var precis det vi gjorde, under en tid i alla fall


Jag kör och Björn vinkar hejdå till till sommarhuset, sin bror och svägerska och det här var den 6/8 och den 24:e var han död.


Jag längtar efter att få vara "vi" igen. Att få dela mitt liv med någon...
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

1 kommentar:

vardagsgladje sa...

Jag tror att det finns väldigt många som skulle vilja läsa din berättelse. :-) Det är ju bara för dig som den är gammal. Frågan är väl om du kan hitta inspirationen, eller om den känns gammal för dig.

Själv dammsög jag bibliotek och internet efter böcker och bloggar om att vara anhörig, och särskilt om människor som gått vidare och skapat sig ett nytt och bra liv. När det känns mörkt är det skönt att veta att det ljusnar så småningom.

Kram!