Här bakom hörnan bor min granne. I morse träffade jag henne på min morgonpromenad när hon var ute och gick med sitt barnbarn.
Hennes man dog, knall och fall som man brukar säga, bara för några månader sedan.
Han hade nyss slutat jobba, han blev bara 60 år och hon skulle själv avtackas på sitt jobb så hände det helt utan förvarning.
Jag frågade henne hur det var och jag fick det vanliga svaret:
"Jo det är bra".
Då frågade jag henne:
"Hur länge sedan är det nu sedan C dog" och hon ryckte till och svarade:
"Ja du, det kommer att bli en annorlunda jul utan honom".
Så där stod vi i kylan säkert en halvtimme och pratade .
När vi skildes åt sa hon:
"Tack för att du frågade, det känns så bra att få berätta om C".
1 kommentar:
Jag tycker det är helt fantastiskt det du gör IL!
SOm sagt, glöm inte att jag gärna skriver om cancerkompisar.se oxå!
Bara skicka det du vill ha ut :)
...och förlåt för att jag är så dålig på att kommentera.. ska absolut bättra mig, då jag vet själv hur mycket jag uppskattar kommentarer :)
Kram!
Skicka en kommentar