någonstans i världen 2009
Att
vara förälder, mamma eller pappa - säkert ingen skillnad - man, jag oroar mig för allt - hela tiden.
När barnen var nyfödda skulle man oroa sig för om de gick upp i vikt.
När de började dagis - var det för tidigt - skulle de få kompisar
När de började skolan - skulle de gilla fröken - kunde dem lära sig något - helst först av alla
När de fick sina första betyg
När de blev tonåringar - skulle de lyssna på mig/oss
När de skulle välja till gymnasiet - valde de rätt
När de fick sin första pojk-flickvän - vad tänkte jag då på
När de flyttade hemifrån - HJÄLP - vem skulle jag nu oroa mig för
MEN LUGN
det bara fortsätter .......
Jag är viktig i deras liv fortfarande - jag får telefonsamtal när de har ont någonstans eller något annat har hänt - eller när KYLSKÅPET är tomt.
KÄNNS bra - jag är fortfarande behövd!
Carpe Diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar